så de kan bli

jag är fruktansvärt bra på att göra bort mig totalt! när jag får ångest brukar de se ut såhär. jag rynkar ihop ögonen så mycket jag kan, håller händerna för ansiktet och låter "ÅåååÅÅååÅÅåååÅÅ". och så gör jag så varje gång jag kommer och tänka på det. nu har jag lyckats få tre sånna ryck på loppet inom fem dagar. ganska bra jobbat av mig ;) men så kan de va man kan inte bry sig om allt.

när jag kom hem från skolan var jag så trött så jag gick och la mig en stund. så efter ett tag vaknar jag av att jag pratar i telefonen med någon, ingen aning om vem det var. men jag vaknade ju inte med en gång utan de gick ju successivt. så de jag kommerr ihåg från samtalet är
- hon frågar efter mamma på nått sätt
-(ingen aning om vad jag sa)
-hon förklarar att hon ringt till robins mobil och sökt på eniro och massa.
-(har ingen aning om vad jag svarade igen)
- jag säger att jag bara ska leta upp min mobil(som jag pratar i,vilket hon vet eftersom det var den hon ringde upp). jag går runt förvirrad i rummet tills jag kommer ihåg att jag håller mobilen i handen. letar upp nummret och säger de, efter halva kommer jag ihåg att jag kan nummret utantill och känner mig lite korkad sådär.
jag är ju inte heller den som svarar "heej det är veronica" när jag svarar i mobilen, och verkligen inte när jag sover, så låter de väll mer " mmmmh?"

så kan de gå, nu ska jag plugga
och nej detta jag förklarade nu hängde inte ihop med jag skrev över(Y)

veronica